pedalogiskt.blogg.se

Under gårdagens digitala workshop kom en sådan där fantastisk reflektion från deltagarna som det gör lite då och då när vi jobbar tillsammans. En pedagogisk insikt mycket värdefull för dem när de arbetar i projekt med barnen. Deltagarna var indelade i tre grupper och vi hade just introducerat Explain Everything som reflektions- och skapandeverktyg tillsammans med barnen. Jag ville binda ihop estetiken med de digitala verktygen så vi arbetade i ateljén. Pedagogerna var indelade i tre grupper och varje grupp hade fått en konstnär tilldelad sig: Picasso, Warhol och Martin Feijoo. De hade sedan till uppgift att testa den konstform deras konstnär i huvudsak verkade inom, dokumentera arbetet och göra en presentation av vad de gjort i appen vi fördjupat oss i. Gruppen som fick Picasso hade svårt att komma igång, de kände alla att måleri inte var deras uttrycksform. När de så småningom löst uppgiften och dessutom konstaterat att de var överraskade över sin egen förmåga att avbilda säger en pedagog "tänk att vi blir så frustrerade när barnen sätter sig ned vid den aktivitet vi förberett och omedelbart säger att de inte kan och så gör vi precis likadant . Vi inledde alla med jag kan inte!". Vilken fantastiskt viktig insikt att bära med sig när man bemöter de barn som känner motvilja mot att skapa. För de finns i varje grupp. Att kunna säga "ibland känner jag också så, ska vi hjälpas åt". En annan insikt som kom fram var också vikten av gruppen, de löste problemet genom att göra en gemensam målning istället för tre individuella. Gör man något gemensamt minskar pressen för de med prestationsångest, resultatet är inte enbart beroende på mig och min förmåga. Lite som att man kan njuta av att sjunga i kör och vila i aktiviteten, men hatar att sjunga solo och vara utsatt för allas blickar och dömande.