Det här med att skapa en brasa av glöden...
I morse var jag inne på en avdelning där barnen skriver mycket brev och tillverkar egna tidningar. Där det glöder av intresse måste vi pedagoger skapa en brasa. Så jag "hittade" en brevlåda (förlåt grannförskolan, men den bara låg ju där i förrådet) som jag piffade lite. Sedan dukade jag fram med allt möjligt man kan behöva för att skriva brev: kuvert, olika slags pennor och papper samt frimärken. När barnen sedan satte igång med att skicka brev upptäckte vi att de ville ha kamraternas namn att skriva av, så vi klippte isär en närvarolista och fäste ordbilderna på väggen. Helst skulle jag vilja att det var skrivet med både stora och små bokstäver, men ibland räcker inte tiden till och då är det bättre att barnen får något än ingenting alls. Behöver jag säga att det skrevs många brev den dagen? Vi behöver tänka mer på att erbjuda ett material som möjliggör ett utforskande av litteracitet och symboler i vardagen. Vi måste också synliggöra och sätta värde på barns läs och skrivinlärning. Den börjar nämligen inte i skolan, den börjar när barnet föds. I oss vuxna finns förebilder i vardagen, när vi skriver listor för att åka och handa, när vi läser dagstidningen och pratar om de vägskyltar vi passerar på väg till förskolan. När det lilla barnet kommer och sätter en bok i våra händer och önskar att vi läser för det har den förstått något mycket viktigt, att de små krumelurerna på sidorna förmedlar något.
